-Plötsligt bryts den nattliga tystnad som infunnit sig vid den så omsorgsfullt utvalda skogsån någonstans i Småland. Nappalarmets första försiktiga pip byts fort ut till en enda lång klagande ylning. Givetvis nappar det på det spö som rullen är laddad med 0,23, inte mycket att sätta emot om det är storålen som i andra ändan ovetande mumsar på min förföriskt tacklade löja. Jag väntar ett tiotal sekunder för att försäkra mig om att fisken verkligen hunnit svälja betet innan jag vevar in löslinan och höjer spöt i ett kraftigt mothugg... det är tvärstumt. Förbannade kräftor, förvånad över frasen, var det inte   ålfiske som artikelförfattar`n var ute på? Jovisst, men i det ovannämnda vattnet finns en stark stam av kräftor som just vid detta fisketillfälle spred hat hos de förväntansfulla ålmetarna. På grund av att dom likt ålen plockade upp betet, simmade iväg en bit och stannade för att i skydd av en trädstam, stenblock eller dyligt förtära maten. Vilket resulterade i ett antal förlorade tafsar och brustna linor. Vad lärde jag mig av detta då? Jo fiskar man i ett vatten med rikt bestånd av kräftor använder man inte fisk som bete utan istället daggmask eller just en kräfta som kan vara ett mycket bra bete för ål.

Ålfisket är fullt av hokuspokus och det är därför inte lätt för en nybliven sportfiskare att veta vad han eller hon ska tro på. Eftersom ålen är en så märklig fisk och man fortfarande inte är på det klara med om var den till exempel leker och faktumet att ålen besitter en oerhörd styrka gör fisket otroligt spännande. Det är dessutom ganska behagligt att sitta i kortarmat i den ljumna sommarnatten och låta myggorna kalasa på varenda centimeter bar hud....inte! Fiskar man vid kusten kan man ha tur och slippa myggen men fiskar man i mina hemtrakter är det en fråga om att överleva! Mygg och knot i miljardtal beter sig som blodtörstiga vampyrer som inte ätit på många hundra år. Enmans fiskepass är heller inte att rekommendera, även den stabilare personen kan lätt börja höra och se saker som kan bero på för mycket TV och video tittande. Här följer några tips som kan ge dig chansen att komma i kontakt med denna mystiska fisk. Så för dig som fortfarande är sugen på att tampas med storålen och inte räds för varken mygg eller videovåld bör fortsätta läsa. Personer med klena nerver och dåligt psyke kan sluta läsa här.

Här söker du ålen
När man väl har hittat ett intressant vatten så gäller det att kartlägga det noggrant. Även om det finns ål i sjön, ån eller dammen så är vissa ställen hetare än andra. Sådana ställen kan vara utsläpp vid reningsverk, gamla dammar, under järnvägsbroar, gamla flottställen och hamnbassänger. Var inte rädd att pröva små vatten som åar och gölar, dom kan  överraska.

Utrustning
Ålmete kräver ingen special utrustning och gör det därför attraktivt för oss med vanlig plånbok. Haspelrulle fungerar bäst, eftersom risken för trassel är liten. Rullen ska rymma minst 100 meter 0,35-lina. Spöet bör ha en kraftig ryggrad för att kunna sätta press på ålen direkt, längden bör ligga runt 10 fot och det ska klara kast vikter upp till 50 gram. Som nappindikator är monkey climbern en bra investering, den visar tydligt nappen och kostar inte många kronor. Monkeyn kan man förövrigt själv enkelt konstruera. Vid ålmete är det nästan uteslutande bottenmete med glidande sänke, dvs. linan löper fritt genom sänket och fisken känner då inget motstånd av sänket. Denna metod är speciellt bra vid ålfiske eftersom ålen är väldigt skygg, när ålen tagit betet brukar den simma iväg en bit för att i skydd av ett träd, sten eller näckrosor mumsa i sig betet och det är nu som mothugget ska sättas in. Höj spöet till klockan tolv, upprepa detta sedan ett par gånger för att få upp ålen från bottnen, ålen har nämligen en enorm förmåga att slingra sig fast i grenar och annat otyg på bottnen. Något den som metat ål tidigare säkert känner igen.

Bete
Efter en titt på "tio-i-topp listan" får man snabbt reda på vilka beten som är heta för ål och här följer några tips : Daggmasken är mångas favorit, tyvärr även andra fiskars också. Två stora daggisar på en 2:ans krok är en ypperlig ål hetsare. Löjan är också ett mycket bra ålbete, fördelen med löja är att man slipper irriterande småfisk. 4:ans krok räcker bra. OBS! Innan du kastar ut, stick löjan några gånger med en kniv, då doftar den mer och ålen hittar fisken lättare. Mört, strömming och nors är även de lämpliga ålbeten. Beten större än 10 cm bör skäras av på mitten. Huvudbiten är mest användbar, för kroken sitter bäst kvar i de hårda huvuddelarna. Krokstorlek 2-6 beroende på betets storlek.

Bra att tänka på
Åskväder brukar ge bra ålfiske, de elektriska urladdningarna verkar sätta fart på dem. 
Bästa tiden på dygnet brukar vara de allra mörkaste timmarna, 22-02.
Fiska aktivt, flytta betet ofta så det täcker av stora ytor
Byt bete ofta, det är viktigt att betet är luktar.
Ta med en stol, pannlampa och en god vän. Delad glädje är dubbel glädje...
Det är viktigt att ha bra ordning på grejerna vid nattligt mete, sätt spöna i färdigköpta banksticks eller tälj själv till klykor att sätta spöna i.
Avliva ålen genom att sticka den i nacken med en kniv. Glöm heller inte att lösa fiskekort eller skaffa tillstånd från markägaren innan du börjar fiska!